Möter du nordanvinden, karl, <br />då möter du sång och yra. <br />Nordens Apoll bland tallarna far <br />med snöfjun på sin lyra. <br /> <br />Möter du nordanvinden, karl, <br />då möter du eld och låge. <br />Nordens Cupid bland granarna far <br />med lingonlindad båge. <br /> <br />Vädren blåsa utan ro <br />ur himmelens sexton grindar. <br />Vem kan du lita på och tro <br />av alla de vilda vindar? <br /> <br />Möter du nordanvinden, karl, <br />då möter du man och ära, <br />lustig och djärv, med blicken klar <br />som nyårsmånens skära. <br /> <br />Glad har jag hört hans muntra appell, <br />när han trummade till på rutan. <br />Ljöd hans signal genom springor och spjäll, <br />då gömde jag svårmodslutan. <br /> <br />Glad har jag följt så mången mil <br />hans knarrande, vita vägar, <br />druckit ur bergens frusande il <br />hans ymniga hälsobägar. <br /> <br />Kom, går du med för gammans skull? <br />Den kyliga kvällen lågar, <br />skyn är av glimmande strängar full <br />till lyror och till bågar. <br /> <br />Hövding, ryck an; jag är din man, <br />din man under sälla stjärnor. <br />Bistra kämpar följa ditt spann <br />och leende vintertärnor. <br /> <br />Kom och följ med för gammans skull, <br />envar som kan le och sjunga! <br />Skyarna gå som fanor av gull: <br />framåt, I stridbart unga!<br /><br />Erik Axel Karlfeldt<br /><br />http://www.poemhunter.com/poem/vinterh-lsning-2/
